Det som ingen trodde var möjligt

Det började i November med att han kom hit. Den dagen bestämde jag mig för att gå så långsamt fram och inte riskera ngt.

Det har vi gjort, och vid min sida har jag Ulrika Falck som kanske inte vet om det själv, men är nogrant utvald att hjälpa mig med min guldklimp.
Jag behövde någon super smidig, liten och lätt person som inte är rädd och inte stör hästen med att vara hård i munnen eller stel i sin egen ridning. Hon passade perfekt och eftersom jag känner att all min smidighet och balans försvann med foglossning, födsel och stillasittande var jag tvungen att ta till hjälp annars hade detta tagit ännu längre tid.
Han får ju inte gå för lång tid utan att kunna ta sig tillbaka till förtroende.

Så här såg det ut i början..









Han var orolig och rädd, samtidigt var han helt orädd för allt annat. Plastpåsar spön flaxande prasseljackor mellan bakbenen,,, ja allt.. Det gick till och med att springa och ta sats och kasta sig upp, hänga på sidan och sprattla. Men så fort du gjorde en antydan om att vilja sitta med ett ben på varje sida så small det och han exploderade.
Lyfte man foten från marken så blev han skogstokig....



Vi fortsatte envist att fråga om lov och sen gav vi oss ut i skogen på promenad. Med Carambole som lärare. Vi bestämde oss för att vara tydliga och bestämda mot Johnson men inte arga. han fick inte gå runt utan var tvungen att stå still när vi bad om lov för uppsittning.

Då gick det så här..



Sen lät vi han vila ett par dagar och smälta detta. Då vägrade han komma in från hagen , han visade att han var grymt besviken på mig.. Men jag väntade på han i tjugo minuter tills han tjurat färdigt sen kom han... med en stor suck.
Man kan ju verkligen undra vad som hänt??
eftersom han utrycker så store känslor vid uppsittning. Fanny om du läser detta får du gärna berätta, jag såg at du lämnat kommentar på ett annat inlägg. Vore intressant och veta vad som egentligen har hänt, om någon har fastnat eller om han har blivit rädd bara en vacker dag.

Iallafall.. tillslut så tog vi ut honom på ytterligare en promenad som resulterade i uppsuttet skrittandes efter carambole och det tog fem minuter..
vila några dagar till
och sedan denna film.. Uppsuttet i 15 min. Tur i skogen. Johnson vill gå först!!

Lite skraj för en sten men tänker inte alls på ryttaren



Nästa film går han först och har inget emot situationen.. Idag har han vilat ca två veckor efter denna händelse och jag kommer gå så långsamt fram att inget får hända. Han har accepterat detta och är inte arg längre. Jag kommer lägga fokus på tömkörning och sedan får ridningen bli kul i skogen tills han har glömt allt vad obehag under ryttare är...