Igår var jag och Carambole ute på kvällstur, ridbanan har inte torkat upp än så jag kan inte börja med det underlaget förrän det är torrt, vilket resulterade i att vi övade sluta och förvänd öppna längs vägen. Diagonalt med ruter ess vändning i mellan varven..
Jag hittade en stig i skogen som såg mycket inbjudande ut.
Vi red in där och det blev helt tyst, kändes nästan som om man var inomhus, som om träden blev ett tak.. Det var alldeles mjukt och grönt av all mossa och solen bröt igenom som strålkastare mellan grenarna, helt magiskt för att överdriva en smula..
Stigen gick i kringelikrokar och det blev smalare och smalare, jag tänkte att det blir nog bredare snart. Men icke..!! Tillslut hade jag slagit i båda knäna i träden och kom fram till att detta går inte mer..
Så vi ryggade 25 meter i baklänges kringelikrokar.. Finns det ngn där ute som inte visste att Carambole är en jävel på att rygga så vet ni det nu!!!
För övrigt hittade Linda mystiska spår vid grinden ,, sockerbitar.. Vem av Johnson och Monkan har fickor att stoppa dem i?
Idag har C varit ute på ett inte göra ngt viktigt pass, lite blåst, lite sol,.. Och i morgon är det vila..
God kväll alla nyfikna blogläsare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
låter som den lilla stigen vi klämde oss igenom på med kalle och Tony i höstas, när sara och Tony fick leka bulldozers framför mig och lilla kalle :)
SvaraRaderasnart tycker jag att det är dags för en liten roadtripp för er och komma ut och rida med mig och Kalle!
btw, hittade du hindren i skogen?
kram